ÖRNANÄS – SKÅNES FÖRSTA KULTURRESERVAT

Ibland är det bra att bråka med myndigheterna!
På 1980-talet krävde Skogsstyrelsen att Thure Nilsson i Örna­näs skulle kalhugga sin skog. Skogen var inte tillräckligt produktiv i myndighetens ögon. Det fanns inget ekono­miskt värde i att låta skogen stå kvar. Thure satte sig på tvären. Han vägrade genomföra någon kalhuggning, och började istället en kamp för att lyfta fram områdets histo­riska och biologiska värden. Den kampen var vunnen den 10 maj 2006, då det första skånska kulturreservatet bildades – Örnanäs.

Vad är speciellt med Örnanäs?

Landskapet kring Örnanäs är fullt av spår, som visar hur människan har utnyttjat det genom tiderna. Här finns tjär­dalar, stengärden, vägar, ruiner, gamla trädgårdsväxter, träd och mycket annat. 

Till detta kan läggas alla de berättelser som finns, om platserna och om de människor som bott här. 

Den plockhuggna och betade skogen är unik. Här har det moderna skogsbruket aldrig fått fäste. Här finns gläntor istället för kalhyggen och en mångfald av arter i olika åldrar. Genom att låta betesdjur gå fritt i skogen skapas luckor och ljus där en mängd olika växter trivs. 
Det gamla boningshuset till östra gården är ett av få av den här typen som finns kvar idag. Det har byggts om och byggts till genom åren, men aldrig moderniserats fullstän­digt. Alla tiderna är synliga i byggnaden. Sedan slutet av 1990-talet har DaCapo hantverksskola, Göteborgs univer­sitet, använt byggnaden för att utbilda hantverkare i tradi­tionella hantverk. Deras arbete på Örnanäs har gett ny och mycket värdefull kunskap.

Vad är ett kulturreservat?

Begreppet kulturreservat har funnit sedan 1 januari 1999. Kulturreservat är en motsvarighet till naturreservat, ett skydd av ett större område med kulturhistoriska värden. Det kan vara ålderdomliga odlingslandskap eller parker, byar eller gårdsmiljöer. Gemensamt för kulturreservaten är att landskapet tydligt har skapats av människan.

I Riksantikvarieämbetets beskrivning av Sveriges kulturreservat står det om Örnanäs:
Nordskånsk skogsgård där landskapet formats av ålderdomligt jord- och skogsbruk, såsom det bedrevs fram till början av 1900-talet.